Att stjäla en dvärg
Jag har kommit fram till slutsatsen att jag har blandade känslor angående dvärgar. Samtidigt som det går kalla kårar längs min rygg när jag tänke på deras små bulliga armar och spruckna röster, så kan jag inte annat än att dra på smilbanden och bara älska dom små liven. Jag menar, tänk er att stjäla en cirkusdvärg, ta med honom hem och bara pyssla om honom. Man kan sitta uppe halva natten med tända ljus och diskutera livets svåra frågor. Eller varför inte klä ut din alldeles egna dvärg i olika kostymer. Så du får känslan av att ha din egna Ken eller Barbie. Hade jag haft en dvärg så hade jag nog klätt ut honom/henne i någonting liknande detta:
// Er alldeles egna Stimmy Jimmy
Makalöst, genialiskt och helt underbart. Humor kallas det. Vår unge Gerestad var helt fel ute med sin jävla måne. Efter det här inlägget vill jag ha en egen dvärg. Nästan lite scrubs-vibbar på detta. Skulle kunna tänka mig JD fundera över hur det vore att ha en egen dvärg. Tiny, du är Sveriges svar på JD :D
Tackar tackar, nu blir jag alldeles svettig och röd i ansiktet här. Om det är av blyghet eller pubertet står skrivet i stjärnorna...
