jimanddave

I likhet med ett av min bloggarpolare Davids tidigare inlägg, så går detta i manlighetens tecken. Idag på jobbet skedde något som man skulle kunna kalla för mirakel. Jag är ensam på min avdelning med att ha penis, vilket ibland kan kännas just lite ensamt. Men som tur är så har vi en vaktmästare på skolan som också är av det något lite bättre könet. Och när just denna vaktmästare, just denna vackra vårdag behöver hjälp med att flytta en tung byrå, vem frågar han? Mr skivstång himsjälv såklart!
Man kan säga att just där och då visste både jag och vaktis att vi för evigt kommer vara sammanlänkade. När våra spända biceps glänste av svett i solen och vi tittade varandra i ögonen, log vi båda en gnutta och fortsatte vårat manlighetsprojekt. När vi med stor precision placerat byrån på dess rättmätiga plats behövdes inga ord, vi båda visste vilket otroligt sammarbete som precis ägt rum.

Det jag sitter och funderar på nu är hur länge jag och vaktis kommer att slå följe genom livet, på manlighetens stig. Men med dagens bravad i färskt minne, kan jag inte annat än tro på ett mycket långt samarbete.




Jag och vaktis om sisådär 50 år. Jag är han med kryckorna, för jag är lite yngre.

// Handsome Jim